Direktlänk till inlägg 2 januari 2010
Vi vaknade i morse, kl 05.00 av att telefonen ringde. Yrvaket letade jag runt i huset efter telefonen. Att vakna så känns aldrig bra och jag önskade intensivt att det bara skulle vara någon som hade ringt fel. Men så var det inte och idag är allt annorlunda.
Att dö är ju lika naturligt som att födas och det är väl det enda vi alla har gemensamt - att vi en dag ska dö. Ibland ser jag det som självklart och ibland skrämmer det mig enormt.
Det var inte riktigt så här jag tänkte mig starten på det nya året... men så blev det.
En vit ros till Margaretha 1927-2010.
Maj hade kunnat vara en så mysig tid, men maj är ALLTID stressig. Jag skulle vilja sitta med en kopp kaffe under körsbärsträdet, men istället sitter jag inne och rättar och bedömer, rättar och bedömer. Varför vill Skolverket l...
Nu är festligheterna och ledigheten slut för denna gång. Julpyntet får stå kvar till helgen för i morgon är det jobb på schemat igen. Folk säger ju att man behöver mindre sömn när man blir äldre, men jag älskar sovmorgn...