Direktlänk till inlägg 3 september 2010
Not too bad, huh?
Idag känner jag mig osedvanligt lycklig.
Jag är så glad över min man, min underbara dotter, min busiga jycke och mina två vackra fötter!
I jantelagens Sverige är det kanske dumt att vara lycklig. Kanske ses det som provocerande skryt, men den som tolkar det så får stå för sin tolkning.
Jag skryter inte och jag vill inte provocera någon... jag är bara så glad, helt enkelt! Dessutom skiner solen!
Maj hade kunnat vara en så mysig tid, men maj är ALLTID stressig. Jag skulle vilja sitta med en kopp kaffe under körsbärsträdet, men istället sitter jag inne och rättar och bedömer, rättar och bedömer. Varför vill Skolverket l...
Nu är festligheterna och ledigheten slut för denna gång. Julpyntet får stå kvar till helgen för i morgon är det jobb på schemat igen. Folk säger ju att man behöver mindre sömn när man blir äldre, men jag älskar sovmorgn...