Alla inlägg under april 2013
I Nakuru såg vi riktigt många zebror för första gången.
Vi kom dessutom riktigt nära herr Babian,
som satt på en stock och kliade sig på snoppen.
Vi stannade jeepen
och då verkade han bli lite generad
och började pilla på en kvist istället och sedan kliade han sig i huvudet...
Med sina mandelfärgade ögon stirrade ha rätt in i kameran
sedan vände han rumpan till och gick iväg...
Vi fick också se vattenbocken i sitt rätta element - vatten.
Det började skymma lite lätt och då skred han ned i vattnet,
lika värdigt som Lucia skrider fram i vintermörkret...
Vi fick också se flodhästen på land,
vilket tydligen var ganska ovanligt!
De går upp och betar efter mörkrets inbrott,
så äter de hela natten för att sedan ligga
och gotta sig i vattnet på dagen.
Jag gillar rumpbilder, så det blir fler så småningom.
När vi lämnade Nakuru stannade vi i Lake Naivascha
och det kommer jag att berätta om i del 10 av Afrikaresan.
Jag önskar alla en härlig vecka!
Jag är så trött på mina gamla blåbyxor och makens orangearutiga skjorta, som jag krympte i torktumlaren...
I alla trädgårdstidningar är alla så vackert klädda i trädgården.
Jag vill också!
Vara fin i trädgården alltså!
Idag åkte vi till Jula i Hyllinge och inhandlade en ny trädgårdsoutfit.
kläderna åkte på direkt när jag kom hem.
Byxor, förkläde, hanskar och jacka
i matchande mönster.
Efter fem minuter öppnade grannen fönstret och ropade:
- Vad fin du är!
(det var alltså fler som var trötta på det blå och orangea... hi hi)
Nästan alla löven är krattade nu.
Maken tömde ytterligare ett släp idag
och det blir nog ett halvt till...
Jobbigt, men snyggt blir det!
Vår brygga har blåst sönder i storm efter storm
och eldsjälarna i Skäldervikens Byalag
har lagat och lappat,
men nu har vi fått en ny brygga!
Kommunen hjälpte till med lite pengar
och sedan har bybor och företag sponsrat
genom att köpa plankor
med namn på.
Lagom till badsäsongen
står hon där.
Vacker i solnedgången!
Hoppas hon klarar kommande stormar...
Vi fick en fantastisk kvällspromenad.
Fågelkvitter... ljuset...
DET ÄR VÅR!
Nakurusjön är känd för sina flamingos.
Någon sa att de inte var så rosa i år
och guiden berättade att färgen beror på vad de äter...
De var ståtliga där de vadade fram.
Mitt fågelintresse har ökat med åldern.
Jag kan nästan se mig själv
hur jag sitter med en påse bröd
på en parkbänk
och matar fåglarna.
Om ca 40 år eller så (förstås!!!)
Den 24 mars lämnade vi Samburu
och reste genom Rift Valley till Nakuru.
Vid ekvatorn tog vi en paus
och fick en fysiklektion om hur vatten snurrar
på norra respektive södra halvklotet...
Vi hade också möjlighet att gå på toaletten
och dessa var av det lite mer primitiva slaget...
I Nakuru bodde vi på Flamingo Hill Camp,
i lite lyxigare tält
och efter incheckningen var det dags för game drive.
Nakurusjön är ett himmelrike för den som älskar fåglar!
Skedstorkar och Maraboustorkar vadade runt i vattnet
och vi fick till vår stora glädje se två vita noshörningar
som lugnt och stilla
korsade vägen vi körde på!
Nakurureservatet låg nära en stad
och man fick inte riktigt den "vilda" känslan där.
Reservatet är dessutom inhägnat
för att just noshörningarna
ska skyddas mot tjuvjägare...
Den natten sov vi gott eftersom resan hade varit lång och upplevelserna många!
I Samburu sov vi två nätter
och vi hann se mängder av djur på våra game drives.
Kattdjuren är ju spännande
och rent magnifika!
Lejonen har jag berättat om tidigare,
men kan helt enkelt inte låta bli att visa en och annan bild till.
Här ser man vilket fokus hon hade på impalan
som stod och betade en bit bort...
Geparden var så vacker
och smidig!.
Den jagar på dagen till skillnad från leoparden,
och är därmed lättare att hitta.
Den här hannen markerade revir,
rakt framför ögonen på oss,
genom att spraya urin högt upp på ett träd.
Häftigt!
Elefanterna drog sig upp i bergen om nätterna
och på förmiddagen vandrade de ner mot floden igen.
Flocken vandrade värdigt förbi oss
och alla ungarna skyddades
mellan honorna.
Elefanterna sägs vara de bästa mödrarna,
för de lämnar aldrig sina ungar under uppsikt...
Impalahannen häll sig med ett stort harem.
En hanne och massor av honor.
I närheten av flocken
fanns en "bachelor group"
med hannar som då och då utmanade den regerande "kungen".
Vad jag inte visste förut var att det finns flera zebraarter.
Om du någonsin har undrat om
zebran är vit med svarta ränder
eller svart med vita ränder
så har du svaret här...
Magen är vit - alltså är den vit med svarta ränder!
Detta är den smalrandiga, Grevy's zebra, som bara finns i Samburu.
Den är lite större än andra zebror och sällsynt,
därför blev vi glada när vi såg den
i skymningen
precis när vi närmade oss lodgen!
Krokodilerna kröp upp på stranden
på kvällskvisten...
De var ganska skräckinjagande
och en av anledningarna
till varför vi hade vakt med oss till rummet efter kvällsmaten...
Det är ganska mysigt att gå igenom resan bit för bit.
Jag gör det mest för min egen del,
men jag hoppas att även DU uppskattar mina bilder.
Jag har nog drabbats av
afrikafeber...
Det går inte en dag utan att jag tänker på resan.
Mersmak, mersmak, mersmak!
Jag tänker på spänningen,
ljuden om natten,
värmen förstås
och djuren!
I Samburu såg vi giraffer förstås.
De blev lite av mina favoriter.
I passgång vandrar de lugnt och värdigt framåt
och de tittade på oss med sina stora, bruna ögon...
Detta är nätgiraffen.
Det finns två arter till; masaigiraff och rotchild giraff,
men den sista missade vi tyvärr...
De fanns förövrigt inte i Samburu.
Dik-dik är namnet på den lilla antilopen,
som bara håller sig kring busksnåren.
Den väger ca 5 kg och är ett lätt byte för rovfåglarna...
De lever i parrelation hela livet
och var enormt gulliga!
Pärlhönsen var vackra
med sin prickiga fjäderdräkt
och de förde ett hiskeligt liv när
lejonhonan kom för nära...
Den blåröda agamaödlan höll till på lodgen.
Vacker och oskygg!
Lejonen, som vi tidigare såg när de vilade lunch,
levde i en liten flock på tre systrar.
De var så vackra...
Impalaantilopen längst ner
höll på att falla offer för
en hungrig lejoninna,
men jakten avbröts
för ena lejonsystern avslöjade sig... och impalan försvann.
Fortsättning följer och det kommer fler bilder
från Samburu.
Jag önskar alla en trevlig vecka!
Så kom vi till Samburu
och redan på väg in i reservatet
hisnade vi av upplevelser.
På bara någon timme fick vi se en mängd spännande djur!
Oryxantiloperna,
med sina långa raka horn var oerhört vackra.
Ibland såg man dem en och en ,
men ofta höll de ihop i större grupper.
Praktglansstarens färger slog oss med häpnad.
De var ganska oskygga och därför lätta att fotografera.
Tre lejoninnor låg och vilade i skuggan vid floden.
Vi mötte dem senare på eftermiddagen igen
och då var de lite mer aktiva!
Krokodilen var granne med oss på lodgen.
Från vår hydda var det ca 5 meter ner till vattnet.
Inga staket eller andra avgränsningar...
...men så hade man alltid vakt med sig,
när man lämnade restaurangen på kvällen!
Markattorna var också ganska oblyga
och lätta att komma nära.
Fräcka som tusan kunde de vara,
så dörrar fick inte lämnas öppna till rummen...
men de var samtidigt väldigt charmiga!