Chili har vårkänslor.

Det är inte så lätt att fotografera henne

när hon får sina spel

och springer rundor...

Lite lediga dagar och soligt väder

är en bra kombo för trädgårdsarbete.

Löven är borta och jag kan börja fokusera på nya projekt!

Jag började säsongen med att snygga upp väggen mot garaget.

En hängkatsura har planterats

och idag har dottern och jag målat pallkragar.

Eftersom jag bara har sand här får jag bygga rabatter på höjden...

I morgon bitti ska vi tömma det sista släpet med eklöv

och samtidigt passa på att köpa ett lass jord.

Äntligen lite skit under naglarna!

På stugväggen har vi också hängt upp vår gamla back

från Apotekarnes.

Där kommer det sedan att stå en liten pelargon.

Trevlig helg!

I år blommade inte magnolian i Lundagård,

när studentsångarna traditionsenligt

sjöng in våren.

Vi var där,

solen sken

och håret reste sig i nacken när de började med Vintern rasat...

Lund visade sig verkligen från sin vackraste sida

och medan dottern var på Lundaspexet Uarda

åt vi en god middag på Stortorget.

Nu ÄR det vår på riktigt

även om vi inte fick någon brasa i år

på Sven Jons udde.

Eldningsförbud pga torka och blåst... igen!

I Nakuru såg vi riktigt många zebror för första gången.

Vi kom dessutom riktigt nära herr Babian,

som satt på en stock och kliade sig på snoppen.

Vi stannade jeepen

och då verkade han bli lite generad

och började pilla på en kvist istället och sedan kliade han sig i huvudet...

Med sina mandelfärgade ögon stirrade ha rätt in i kameran

sedan vände han rumpan till och gick iväg...

Vi fick också se vattenbocken i sitt rätta element - vatten.

Det började skymma lite lätt och då skred han ned i vattnet,

lika värdigt som Lucia skrider fram i vintermörkret...

Vi fick också se flodhästen på land,

vilket tydligen var ganska ovanligt!

De går upp och betar efter mörkrets inbrott,

så äter de hela natten för att sedan ligga

och gotta sig i vattnet på dagen.

Jag gillar rumpbilder, så det blir fler så småningom.

När vi lämnade Nakuru stannade vi i Lake Naivascha

och det kommer jag att berätta om i del 10 av Afrikaresan.

Jag önskar alla en härlig vecka!

Jag är så trött på mina gamla blåbyxor och makens orangearutiga skjorta, som jag krympte i torktumlaren...

I alla trädgårdstidningar är alla så vackert klädda i trädgården.

Jag vill också!

Vara fin i trädgården alltså!

Idag åkte vi till Jula i Hyllinge och inhandlade en ny trädgårdsoutfit.

kläderna åkte på direkt när jag kom hem.

Byxor, förkläde, hanskar och jacka

i matchande mönster.

Efter fem minuter öppnade grannen fönstret och ropade:

- Vad  fin du är!

(det var alltså fler som var trötta på det blå och orangea... hi hi)

Nästan alla löven är krattade nu.

Maken tömde ytterligare ett släp idag

och det blir nog ett halvt till...

Jobbigt, men snyggt blir det!

Vår brygga har blåst sönder i storm efter storm

och eldsjälarna i Skäldervikens Byalag

har lagat och lappat,

men nu har vi fått en ny brygga!

Kommunen hjälpte till med lite pengar

och sedan har bybor och företag sponsrat

genom att köpa plankor

med namn på.

Lagom till badsäsongen

står hon där.

Vacker i solnedgången!

Hoppas hon klarar kommande stormar...

Vi fick en fantastisk kvällspromenad.

Fågelkvitter... ljuset...

DET ÄR VÅR!

Nakurusjön är känd för sina flamingos.

Någon sa att de inte var så rosa i år

och guiden berättade att färgen beror på vad de äter...

De var ståtliga där de vadade fram.

Mitt fågelintresse har ökat med åldern.

Jag kan nästan se mig själv

hur jag sitter med en påse bröd

på en parkbänk

och matar fåglarna.

Om ca 40 år eller så (förstås!!!)

Den 24 mars lämnade vi Samburu

och reste genom Rift Valley till Nakuru.

Vid ekvatorn tog vi en paus

och fick en fysiklektion om hur vatten snurrar

på norra respektive södra halvklotet...

Vi hade också möjlighet att gå på toaletten

och dessa var av det lite mer primitiva slaget...

I Nakuru bodde vi på Flamingo Hill Camp,

i lite lyxigare tält

och efter incheckningen var det dags för game drive.

Nakurusjön är ett himmelrike för den som älskar fåglar!

Skedstorkar och Maraboustorkar vadade runt i vattnet

och vi fick till vår stora glädje se två vita noshörningar

som lugnt och stilla

korsade vägen vi körde på!

Nakurureservatet låg nära en stad

och man fick inte riktigt den "vilda" känslan där.

Reservatet är dessutom inhägnat

för att just noshörningarna

ska skyddas mot tjuvjägare...

Den natten sov vi gott eftersom resan hade varit lång och upplevelserna många!